Diskussion:Uppsåt

Hoppa till navigering Hoppa till sök

Felrapport

Att det latinska ordet för uppsåt är Dolus är korrekt och även om ordalydelsen överensstämmer med den historiska betydelsen, överensstämmer den inte riktigt med den juridiska. Att någon medvetet, med syfte att åstadkomma en viss effekt, gör något, exempelvis orsakar en skada, utgör i stället definitionen av direkt uppsåt (Dolus directus, se kommentaren till Brottsbalken, Holmqvist m.fl. Norstedts juridik.)

De olika uppsåtsformerna som räknas upp är svårbegriplig. Exempelvis upphörde det eventuella uppsåtet i och med Högsta domstolens avgörande NJA 2004 s. 176 och ersattes av likgiltighetsuppsåtet.

Leijonhufvud och Wennberg anger i sin bok Straffansvar (Norstedts juridik) att man normalt inom straffrätten endast använder sig av tre uppsåtsformer i förhållande till effekten; det direkta, det indirekta och likgiltighetsuppsåtet.

Däremot anger Riksåklagaren i riktlinjer 2006:01 (www.aklagare.se) att det indirekta uppsåtet numera har en liten betydelse vid sidan om insiktsuppsåtet, vilket endast med största svårighet går att förena med Leijonhufvud/Wennbergs uppfattning.

I förhållande till de enskilda rekvisiten används (enligt Leijonhufvud/Wennberg) insikts- och likgiltighetsuppsåt.

Innebörden av försöksuppsåt, kvalificerat uppsåt, sannolikhetsuppsåt och tillägnelseuppsåt skulle enligt egen uppfattning kunna (även om det framstår som oklart) utgöra något av de ovan angivna uppsåtsformerna i förhållande till enskilda brottsrekvisit, t.ex. stöld, som föreskriver att tillgrepp av något ska ha skett med uppsåt att tillägna sig detta.

Med vänliga hälsningar

Mikael Ahola

mikael_ahola@yahoo.com